Varför jag gillar att handla mat på nätet & skrikande barn

Jag heter Kristin och jobbar i Matstudion hos Mat.se. Jag är såklart partisk som bare den, men det här med att kunna beställa hem maten  – älskar det!

IMG_0572Jag gillar även att strosa runt i mataffärer och handla. Men det är de där mindre rofyllda turerna som jag gärna slipper. Som den vi gjorde häromdagen. Den klassiska barnen ligger och skriker på golvet handlingen.

När man vet redan innan att det här kommer inte gå bra. Trött mamma från jobbet, trötta barn från förskolan, lågt blodsocker och vi måste in och handla tillsammans med alldeles för många likasinnade.

IMG_4212

Som småbarnsförälder är man såklart trött på att barnen tjatar i affären, men det är parkeringsplatsen man fasar för. Det är så rörigt, folk är stressade och man vill helst sätta koppel på barnen. Bära dem går ju liksom inte med alla kassar så där gäller andra regler, noll tolerans på bus och bråk.

Barnen som verkligen inte var okej med att ha varit i affären med en sur mamma som inte köpte ett jota av allt som pekades på. De var ju jättetydliga med vad de ville ha, vad är det hon inte fattar?

Så det som började med tjat om godis, eskalerade till två barn som låg på marken och gallskrek förenande i helt nya ljudnivåer. Jag fattar egentligen inte varför, men det kan vara snudd på omöjligt att bära ett ilsket barn som kränger sig ur ens grepp, och har man två så kan man inte fokusera på den ena utan måste hålla koll på bägge. Så man blir som ståendes, vaktar och bara ringar in dem.

Det är också väldigt tacksamt när förbipasserande känner ansvaret att påpeka att man borde vara lite försiktig eftersom det kör bilar på parkeringsplatsen. Och man biter sig i tungan för det man  egentligen vill säga och klämmer fram ett -Mmm. tack. hejdå.

IMG_5534

Efter att ha tryckt in dem i bilen, tvingat på säkerhetsbälten och fått stå utanför och vänta ut skriken ett tag för att inse att det inte slutar. Får köra hem med gapskrik i baksätet och sätta på alla fläktar för att dämpa ljudet och för att allt immar igen av gråtkavalkaden.

Man kan inte annat än att förundras över vilken lungkapacitet och ork de har. Kanske skall tänka om med barnaktiviteterna, sätta dem i blåvitt-klacken istället?

Väl hemma får jag bära en skrikande onge under vardera arm, sätta dem på trappen för att gå tillbaka och hämta matkassar. Vid bilen hör jag att de äntligen tystnar. Nöjd att jag inte har gett mig bär jag tillbaka matkassarna för att mötas av två rödgråtna men glada barn som äter godis. En snäll granne som bjöd. De såg ju så ledsna ut. Skit.

IMG_7836Bjussar på lite medicin för att få upp blodsockret. Klicka på bilderna för att komma till recepten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s