Ett minne blott?

Var och handlade idag (än så länge en nödvändighet) och slogs av tanken: Hur kommer det att gå för alla kundvagnstillverkare i framtiden? De kommer säkert att anpassa sig till nya tider med nya köpbeteenden via nätet och hemleverans. Fantastikst nog finns det eldsjälar och en blogg om just detta: kundvagnsspaning. Här är skälet till varför: Kundvagnen är en av de starkaste, kanske den starkaste, symbolen för komsumtionssamhället av idag. Oavsett vår inställning till konsumtionssamhället tycker vi att en sådan stark symbol ska få en egen hobby – kundvagnsspaning.

Nätet är fantastiskt och framtiden spännande

Allt gott,
Anders

A day at the office…

(forts. från föregående inlägg)

Efter en färd genom en om möjligt än mer kaotisk trafik än tidigare var vi framme vid kontoret som ligger i förorten Noida. Namnet betyder New Okhla Industrial Development Area och det är många IT-företag som samlats här, till stor del på grund av förmånliga skatteregler. Många internationella företag har också outsourcat sina IT-avdelningar hit.

Indisk trafik
Indisk morgontrafik

Vår partner arbetar helt projektorienterat och varje team har ett eget, relativt stort rum. Efter att ha hälsat och presenterat oss igenom allihopa nådde vi slutligen ”vårt” team. Ett härligt gäng utvecklare i ett hörnrum utan fönster.

Himanshu in action
Himanshu

Efter en kort presentation skred vi till verket och gick igenom status i våra projekt, städade och fördelade om uppgifter, möblerade om i teamen, samordnade aktiviteter, satte upp mål med mera. Härligt att för en stund verkligen fokusera, även om jag var lagom sliten efter resan. Alla är verkligen engagerade och stämningen är hur skön som helst. Jag är övertygad att vi hittat bästa tänkbara indiska IT-partner. Inte minst märks det på de +150 sökande de tar in på en serie tester och intervjuer vid varje nyanställning.

Vid det här laget var jag ganska mör då jag fortfarande inte fått någon sömn, såg fram emot en behaglig resa tillbaka till hotellet. Men äventyren var inte slut, på vägen fick vi punktering. Det var en inte helt angenäm uppgift att byta däck vid kanten till en övertrafikerad Indisk väg utan filer, trafikregler eller fartgränser.

Tror förövrigt jag slog rekord i vaken tid, 36.5 timmar. Gissa om jag sov gott. Fortfarande med ett leende på läpparna.  //Mikael

En hälsning från Delhi-kontoret

Kort bytestid vid mellanlandning (35 minuter), stökig flygplats och resa från densamma. Detta var några av orosmolnen inför resan till vår partner i Delhi. Men oron var obefogad, resan gick som på räls. Bytestiden visade sig vara perfekt och de förväntade tre timmarna för att ta mig ut från flygplatsen blev istället en kvart och på endast 10 timmar hade jag förflyttat mig från det svenska lugnet till 17-miljonersstaden Delhi i världens största demokrati.

Väl utanför flygplatsen var det dags att ta sig till hotellet, det tog inte många sekunder innan första taxierbjudandet kom. Detta gick dock bort då chauffören inte klarade taxameter-testet, det vill säga han kunde bara erbjuda fastpris. En stund senare satt jag i en ”riktig” taxi och var med full fart på väg rakt in kaoset. Säkerhetsbälte var givetvis inte att tänka på och det tog inte lång tid innan jag önskade att jag även packat ner ett njurbälte…

Efter en stunds letande och runtfrågande lyckades taxichauffören till slut hitta hotellet. Resan tog cirka 1,5 timma och kostade 130 kr. Omgivningen runt hotellet består av stenhögar, fallfärdiga byggnader, sand, sopor, stora folksamlingar, eldstäder på gatan, lösspringande hundar och kor. Pulsen är enorm, det är liv och rörelse precis överallt hela tiden. Magiskt och fascinerande. Jag har haft ett konstant leende på läpparna sedan jag lämnade flygplatsen.

Efter ombyte, dusch och hotellfrukost ringde jag vår partner som kom och hämtade mig.  Hade egentligen tänkt få lite sömn innan, men var alldeles för uppe i varv efter ett antal nära-döden upplevelser under färden till hotellet.

Dags att påbörja första arbetsdagen…

To be continued..  // Mikael